me myself and i



Ständigt bor jag i dåtiden.. drömmen är en undanflykt.

Tro, hopp på vad vill jag satsa?

Inget är tillräckligt bra.

Tusen möjligheter, många snedsteg väntar. Ja.

Seg början på tiotalet. Tristess inför den stress som komma skall, på alla sätt och vis.

Önskar en lugnande röst. Ett par glada ögon som är bara för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0